zoodapop

När vi började gå, smått trevandes, började trumpettonerna av något som vi aldrig trodde skulle dö ut . Det var som en film. Med ett saligt slut. Man förundrades av det förtjusande. Av det ljusa i skymningen den där kvällen i augusti. Vi var unga. Vi var.

När trumpeten dog ut, när vi kommit för långt bort, fortsatte våra ben bära oss. Vi var berusade av livet. Vi lämnade en plats för att ta oss till en annan. Kom vi fram? Vi visste inte. Det enda vi visste var att vi aldrig skulle dö.

Vi kommer alltid att leva. Vi kommer aldrig att dö.

Bo Kaspers Orkester – Vi kommer aldrig att dö - 2009 Version