zoodapop

Vilken väg väljer du?

Hannas hjälplinje är nog det "hetaste" barnprogrammet just nu.

Idag varvade jag mellan Våra värsta år & backhoppning tills jag tröttnade och bläddrade vidare till barnkanalen. Där stannade jag för att se två lärorika avsnitt av Hannas hjälplinje.

Avsnitt 1: Handlade om en anka (av något grönt slag) vars matsäck alltid blev uppäten av den elake mobbaren av ett annat fågelslag (man kan ju tycka att fåglar emellan ska hålla ihop, men så var icke fallet). Ankan ringde till Hannas hjälplinje och fick tips och hjälp.

'

Avsnitt 2: Handlade om en liten eldfluga som ville vara med och hjälpa till i klassens julspel. När fröken frågade vem av eleverna som ville spela vad, hördes/syntes inte lilla eldflugan som ivrigt räckte upp handen och ropade "-Jag vill, jag vill!". Han hörde också av sig till Hannas hjälplinje och det hela slutade med att han fick agera Betlehemstjärna.

'

Båda avsnitten hade budskap och de framgick så pass tydligt att åldersgruppen som programmet är riktad till, uppfattade dem garanterat.

(Boken som jag och min kusin skriver har också ett budskap. Ett lysande sådant, om jag får säga det själv ;)

'

Budskap (både när det gäller tv eller böcker) är viktigt. Det är sådana som får människor att tänka efter och lära sig efter dem. Budskap är på något vis saker som kommer rakt från människors hjärtan. Och ingen kan väl påstå att Big Brother har något budskap? Faktum är att det visar sig i programmet. Där tycker jag att vi har ett rätt rejält sorgligt exempel på vad som sker när man samlar ihop en hög med osäkra (och antagligen rätt livströtta) människor som får "hållas" i ett antal månader. För är det ändå inte rätt sorgligt? Hela tanken? (Om det ens finns en sådan d.v.s).

Nu när jag har skrivit detta, tycker jag att tv:s (och därmed samhällets) dumdristighet framgår rätt tydligt. Och visst är det hela rätt motsäghetsfullt? Man försöker uppfostra barn till att be om hjälp och handla på rätt vis och sedan några år senare ska livet få helt andra vändningar där ren korkhet accepteras mer än väl.

Bara för att åldern tickar på ska vi väl ändå inte slopa allt som vi blev lärda oss som små? Och jag tror att alla vet egentligen vad som är rätt & fel. Därför borde fler människor lyssna på sina hjärtan.

Allt fler väljer att ta de enkla vägarna. De där vägarna har börjat att breda ut sig. Ta mer plats. På dessa vägar kör man som man vill. Utan att ta hänsyn till andra. Omkörningar ska visst vara vanliga. Och överkörningar. Vid sidan om de enkla vägarna går livets asfalterade väg. Jämn och fin, utan gropar. Här håller alla samma hastighet och man får tid att se sig omkring på livets vackra landskap. Ett landskap som man måste kämpa för, men som sedan ska visa sig vara så värt.

Alla kan ta in på den enkla vägen. Men så kan också alla göra på den svårare. I slutändan tror jag att den svårare vägen kommer att ha varit den enkla, och vise versa.

Men vilken väg du väljer, är helt upp till dig själv.

Tack & Goddag.

Go Skräp- TV! :D Nämen, jag kan förstår att folk inte alltid orkar vara så P-K hela tiden. Fast big-brother suger på en-sån-där-äcklig-blå-godis. Egentligen är riktiga serier så mycket bättre, reallity-tv är inte riktigt min grej, fast "Bonde söker fru" kan ju vara lite mysigt då och då eller "Berg flyttar in" <3. Men INGET slår desperate housewives! ;P <3 :)