zoodapop

På historian snackar vi lite om nasism och rasism. Jag slänger samtidigt ett öga ut genom fönstret och blir då i samma stund tyst. Jag har egentligen inget mer att säga. Varför? Jo, för där ute i den kritvita snön går ett gäng killar. Inte vilka som helst, utan dem som vi just har pratat om. Dem det faktiskt drabbar. Dem, och deras familjer det har drabbat eller drabbar. Jag kommer aldrig få uppleva det som de har upplevt. Jag kommer aldrig heller få se det som de har sett. Och jag kommer aldrig heller tvingas fly för mina tankar, åsikter och livsstil. Allt detta kommer jag att slippa så länge jag bor i Sverige och är "svensk". Skillnaden är hårfin. Ändå finns det människor som försöker kategorisera och diskvalificera sina medmänniskor. För det är just det vi är: Medmänniskor. Jag med alla. Alla till varandra.