Är så fruktansvärt lack på de oansvariga föräldrarna jag stötte på idag på ridskolan.
...
Först så ber morsan (som har ridit en lektion) en utav sina döttrar som är 6 år att hålla i stallets bråkigast häst (eftersom det fattas ett grimskaft på ena sidan). Detta innuti en spilta där det inte är stora marginaler mellan häst och vägg. Då erbjuder jag mamman att ta mitt ena grimskaft eftersom den häst jag grejar med står bredvid och inte är alls lika störig. Mamman står helt handfallen och undrar nog vart jag fick luft ifrån. Jag hakar iallefall i grimskaftet i hennes häst och det är inte något mer om det.
Mamman går plötsligt iväg och lämnar sina två döttrar (den minsta var nog runt 4 år). Detta resulterar i att de båda flickorna går in till den bråkiga pållen och med ett tappert försök ifrån dem båda, börjar rykta honom. INGEN av dem har varken HJÄLM eller annan lämplig utrustning som krväs när man är i ett stall, och framförallt inne hos en krångel-häst. Nu kommer deras pappa gående längs stallgången, för att sedan stanna och iaktta sina duktiga flickor som är i full färd att både borsta häst och dra i svans. Jag, som redan en gång innan har försökt att föra ett (enligt mamman) ointressant samtal, biter ihop. Men jag kan fortfarande i släppa att de båda barnen står där inne, heeelt oskyddade. Tänk om det händer något och jag har tänkt tanken att be dem att ta på sig hjälmar men inte gjort det. TÄNK!! Aldrig att jag skulle kunna förlåta mig själv för det! Plötsligt hör jag pappan, som fortfarande småler åt sina två döttrar, be sin yngsta dötter att sluta dra i hästsvanen och inte hålla sig bakom hästen. Jag tar chansen och säger: "- De måste ha hjälmar på sig om de ska vara där innen. Hästen en bråkig och alla under 18 år måste bära hjälm. Det är jätte viktigt." ( det där "jätte viktigt" kommer verkligen från djupet av mitt hjärta). Pappan inser i den stunden att ridskolehästrar kanske inte alltid är så snälla och pålitliga som de ser ut. Jag nämner också att det finns ridhjälmar att låna i stallkammaren. Pappan föser ut sina döttrar som snabbt som ögat har hämtat en var väldigt för stor hjälm för deras små blonda huvuden. Fortfarande ingen mamma synlig (som av det lilla jag hann uppfatta av henne under lektionen) verkar ha "mest" koll på hästar, ("mest" är verkligen en underdrift). Pappan mumlar något om varför ingen har sett det eller vetat om att det krävs lite mer än bara blont hår på huvudet för att sköta en 500 kg tung häst...
End of story. Det hoppas jag VERKLIGEN!!
Är det för mycket begärt?
y.
Först så ber morsan (som har ridit en lektion) en utav sina döttrar som är 6 år att hålla i stallets bråkigast häst (eftersom det fattas ett grimskaft på ena sidan). Detta innuti en spilta där det inte är stora marginaler mellan häst och vägg. Då erbjuder jag mamman att ta mitt ena grimskaft eftersom den häst jag grejar med står bredvid och inte är alls lika störig. Mamman står helt handfallen och undrar nog vart jag fick luft ifrån. Jag hakar iallefall i grimskaftet i hennes häst och det är inte något mer om det.
Mamman går plötsligt iväg och lämnar sina två döttrar (den minsta var nog runt 4 år). Detta resulterar i att de båda flickorna går in till den bråkiga pållen och med ett tappert försök ifrån dem båda, börjar rykta honom. INGEN av dem har varken HJÄLM eller annan lämplig utrustning som krväs när man är i ett stall, och framförallt inne hos en krångel-häst. Nu kommer deras pappa gående längs stallgången, för att sedan stanna och iaktta sina duktiga flickor som är i full färd att både borsta häst och dra i svans. Jag, som redan en gång innan har försökt att föra ett (enligt mamman) ointressant samtal, biter ihop. Men jag kan fortfarande i släppa att de båda barnen står där inne, heeelt oskyddade. Tänk om det händer något och jag har tänkt tanken att be dem att ta på sig hjälmar men inte gjort det. TÄNK!! Aldrig att jag skulle kunna förlåta mig själv för det! Plötsligt hör jag pappan, som fortfarande småler åt sina två döttrar, be sin yngsta dötter att sluta dra i hästsvanen och inte hålla sig bakom hästen. Jag tar chansen och säger: "- De måste ha hjälmar på sig om de ska vara där innen. Hästen en bråkig och alla under 18 år måste bära hjälm. Det är jätte viktigt." ( det där "jätte viktigt" kommer verkligen från djupet av mitt hjärta). Pappan inser i den stunden att ridskolehästrar kanske inte alltid är så snälla och pålitliga som de ser ut. Jag nämner också att det finns ridhjälmar att låna i stallkammaren. Pappan föser ut sina döttrar som snabbt som ögat har hämtat en var väldigt för stor hjälm för deras små blonda huvuden. Fortfarande ingen mamma synlig (som av det lilla jag hann uppfatta av henne under lektionen) verkar ha "mest" koll på hästar, ("mest" är verkligen en underdrift). Pappan mumlar något om varför ingen har sett det eller vetat om att det krävs lite mer än bara blont hår på huvudet för att sköta en 500 kg tung häst...
End of story. Det hoppas jag VERKLIGEN!!
Är det för mycket begärt?
y.
Kommentarer
Trackback
